Tjenare! 

 

Har haft lite dåligt samvete den här sommaren för att bloggen har hamnat eh, ganska långt ner på priolistan. Jag kan inte skylla på att jag inte har haft tid, för visst har jag haft mycket att göra men ett inlägg då och då borde en ju ha kunnat klämma fram i alla fall. Men nej, så har det inte blivit och det ber jag mina fina läsare om ursäkt för. 

 

I alla fall. Nu är spelperioden över för den här gången. Sista föreställningen spelades igår och jag gjorde en grande finale genom att slå i huvudet så hårt att jag fick en lätt hjärnskakning och således fick hoppa över min medverkan i andra akten. Så himla typiskt mig. Så idag har jag legat hemma i soffan hela dagen och levt i någon sorts surrealistisk bubbla med yrsel, groggighet och en jävulusisk huvudvärk. Sen kom min fästman hem som en riddare i blank rustning med chips och hämtmat. God, do I love that man! Så nu mår jag lite bättre. Som tur är har vi inga föreläsningar nästa vecka så jag kan ligga hemma med gott samvete och kurera mig. 

 

Men nog om min ömklighet. I fredags spelade vi en väldigt händelserik föreställning. Och nu syftar jag inte så mycket på det som hände på scenen som på det som hände runtomkring. Vi stod på scenen mitt i andra akten när första regndroppen föll. Sedan kom en till. Och en till. Sedan vräkte det ner. Som om det inte vore nog blev en kvinna i publiken sjuk (förmodat blodtrycksfall) och fick ledas ut och ambulans tillkalllades. Till råga på allt fick vi strömavbrott. Det var bara att bryta föreställningen ochn skicka hem publiken. 

 

Bortsett från den kaotiska näst sista föreställningen så har denna spelperiod varit fantastisk! Det har gått så bra och vi har fått så bra kritik! Jag har fått massor beröm för min rollprestation och känner verkligen att det här har blivit mitt break-through. Tror att folk har fått upp ögonen för mitt skådespelande och att jag kommer få fler krävande roller i framtiden.