Jag tycker den är bra! Jag gillar ju historiaätarna (och älskar historia så pass mycket att jag pluggar det på kandidatnivå på universitetet - vilket inte vill säga lite) så att få se 24 avsnitt i rad är lite som julafton hela december. Sen tycker jag barnen som är med är oerhört modiga och mogna och bra när de vågar äta allt som serveras och har kloka reflektioner kring allt som provas på. Jag tror årets kalender är oerhört viktig att se, för att öka förståelsen för hur bra de flesta i Sverige faktiskt har det idag, kanske leder det till att vi (och framför allt den yngre generationen) inte tar allt så för givet. Jag kommer lätt kolla om den med mina barn i framtiden. 

 

Men sen läser jag artiklar och foruminlägg och facebookstatusar som exponerar det raseriet mot kalendern. Offentliga personer som bojkottar den, föräldrar som hatar den, folk överlag som tycker den är tråkig och pk och till och med vänstervriden! För att den är faktabaserad och dokumentärsformad och inte innehåller någon lite gullig och spännande fiktiv saga. 

 

Som om vi behöver fler sagor. Vi svenskar går redan runt som i en sagobubbla och blundar för allt hemskt som händer utanför våra trygga husväggar. "Miljöförstöringen existerar inte, samhället håller inte alls på att raseras och ingen har väl dött av lite rasism...."

 

Jag vill säga att den här kalendern kom precis i rätt tid. Den kan hjälpa oss att öppna våra ögon. Eller ja, det är försent för alla inskränkta vuxna som vägrar se längre än näsan räcker, men det finns fortfarande hopp för barnen. Så, alla vuxna: Håll tyst, sitt ner och titta på julkalendern med era barn. Och ta diskussionerna som kommer efteråt. Hjälp era barn att få en nykter syn på världen, och styrka och vilja att vilja förändra den.